Odocoileus virginianus

Vitsvanshjorten hör inte till Finlands ursprungliga fauna, utan den introducerades i Laukko i Vesilax 1934 när amerikafinländare förde med sig de första individerna som gåvor till jägare i fäderneslandet. Djuret fick därför också namnet Laukkos hjort. Stammen började med dessa få individer och har brett ut sig kraftigt i sydvästra och södra Finland. I Tavastland är vitsvanshjorten numera ett betydande vilt. Enligt Naturresursinstitutets (LUKE) uppskattning av stammen fanns det 98 000 vitsvanshjortar i Finland år 2018.

Liten kalv

Vitsvanshjortens dräktighet varar sju månader och honan föder 1–2 kalvar. Kalven har under sina 3–5 första månader prickar och har därför ett effektivt kamouflage i tät vegetation. En ensam kalv betyder inte att honan övergett den och den ska lämnas i fred. Modern kommer tillbaka för att amma sin kalv så snart situationen lugnat sig.

Bambi

Vitsvanshjorten har stått modell för den världsberömda Bambi på vita duken. Det var i och för sig rådjuret som inspirerade författaren till den ursprungliga boken Bambi: En levnadshistoria från skogen (det finns förresten också rådjur här i djurparken) men när berättelsen i Nordamerika gjordes till film fick vitsvanshjorten bli förebild. Sannolikt var det delvis för att vitsvanshjorten var välkänd där. Dessutom är dem lite större, vilket passade skogens konung bättre. Och kanske ändringen var en bra idé: den käckt upprätta svansstumpen är onekligen ett viktigt element i figuren Bambis habitus, och draget är utmärkande för vitsvanshjorten.

Hur känner man igen en vitsvanshjort?

Vitsvanshjorten kan förväxlas med rådjur och dovhjort – bägge finns också här i djurparken. Vitsvanshjorten är större än de två andra arterna, och har i jämförelse med rådjuret smalare huvud med längre nos. Dovhjorten har en rödaktig eller gråare brun färg och en svart strimma längs svansen. Rådjurets svans är helt vit. Vitsvanshjortens mankhöjd är omkring en meter. Den har en lång, yvig svans med vit undersida. När vitsvanshjorten springer står svansen upprätt och tjänar som varningssignal för de andra i flocken.

Herbivor

Sommartid äter vitsvanshjortar olika örtartade växter, till exempel mjölkört. Den äter också gärna säd på åkrar. Om hösten inkluderar den även svampar och vintertid blåbärsris i sin kost. När snötäcket ligger tjockt blir hjortarna tvungna att ty sig till trädbark, tunna kvistar, knoppar och de lavar som växer på stammarna.

Horn

Vitsvanshjorthannar har förgrenade horn som faller av i december–januari. Eftersom de är bytesdjur måste de hela tiden vara på sin vakt. Därför har vitsvanshjortar stora öron och mycket god hörsel.

Flocken

Vitsvanshjorten är ett flockdjur. Flocken leds av en äldre hind (hona) och består av hennes kalvar, tidigare års hindkalvar och deras kalvar. Hannarna, som kallas hjortar, bildar egna flockar där de etablerar en inbördes rangordning.