Dama dama

Dovhjorten förekom i det istida Europas glesbevuxna skogar. Fossila fynd antyder att arten kan ha levt i Europa redan under stenåldern. För jägare som rörde sig till fots i skogen var dovhjorten ett byte i perfekt storlek. Europas dovhjortar dog därför ut redan under förhistorisk tid. Enbart i Turkiets och Persiens bergsskogar överlevde dovhjorten. Fenicierna hämtade dovhjortar tillbaka till Europa för att användas som offerdjur. Romarna fattade tycke för arten och både födde upp och spred hjortar ända till Britannien. Senare blev dovhjorten en populär art i kungliga trädgårdar runtom i Europa. Européerna tog dovhjorten till nya kontinenter – Australien, Syd- och Nordamerika, Sydafrika och Nya Zeeland. Finlands dovhjortar introducerades redan på 1930-talet. Vår egentliga stam startade med 21 individer som hämtades till Nääs gård i Hyvinge 1955. Dovhjortar är mycket ortstrogna och stammen har knappt brett ut sig alls i Finland. För närvarande finns det drygt femhundra dovhjortar i Finland.

Beroende av vinterutfodring

Dovhjorten är ett nattaktivt och skyggt djur. Den lever i flockar om några tiotal individer, gamla hjortar (hannar) lever ofta ensamma. Den äter gräs, löv från buskar och träd, och om vintrarna även bark och ris. I Finland vinterutfodras dovhjorten, och arten är beroende av det. Dovhjorten är illa anpassad till vintern på grund av sina korta ben och små klövar. De smala klövarna sjunker till skillnad från renarnas ner i snön, och hjortarna kan inte gräva fram mat under snön. För rovdjur som har anpassat sig till snö är dovhjortarna ett lätt byte om vintern.

Horn

Enbart hannarna har horn. Efter brunsten fäller de hornen i december–januari.

Prickig hjort

Dovhjortens kalvar är prickiga och väl kamouflerade i undervegetationen. Vuxna dovhjortars färg går från ljust brun till mörkbrun; sommartid ofta mörkt brun med prickar och vintertid gråbrun. Dovhinden, som honan kallas, har prickar medan dovhjorten eller hannen inte nödvändigtvis har det. Dovhjortens buk är vit och svansen är svart ovanpå och vit undertill.

Hur känner man igen en dovhjort?

Dovhjorten kan förväxlas med rådjur och vitsvanshjort – bägge finns också här i djurparken. Dovhjorten har i jämförelse med den andra arterna en rödaktigt eller gråare brun färg och en svart strimma längs svansen. Rådjurets svans är helt vit och vitsvanshjorten har en brun strimma längs svansen.

Små hjortar

Brunsten infaller i oktober–november och i södra Finland får dovhindarna 1–2 kalvar i juni. Dovhjorten jagas i Finland huvudsakligen av lodjur.

Dovhjortarna i Etseri

Dovhjorten föder en kalv åt gången, eftersom kalven när den föds är stor och genast redo att följa modern. Här i Ähtäri Zoo har dovhjortarna vanligtvis kalvat under sensommaren. Om somrarna väntas kalvar i många djurparker, så djurskötarnas morgnar börjar med en daglig kalvrunda för att se om det fötts nya kalvar under natten och att alla redan födda kalvar mår bra. Särskilt dovhjortens kalvar måste upptäckas genast eftersom de ställer sig upp efter bara några timmar, och inte ens en kalv är lätt att springa i fatt. Då kan kalvarna id-märkas och könet kontrolleras så snart mamman slickat dem torra.