Meles meles

Grävlingen är Finlands näst största mårddjur efter järven. Grävlingar brukar som vildsvin böka i marken. De är skymningsaktiva och man ser dem sällan i det vilda. Grävlingen lämnar emellertid gropar och sönderrivna stubbar efter sig där den har sökt föda. Bästa chansen att se en grävling är efter regn, då grävlingen ger sig ut för att hämta daggmask som stigit upp ur jorden. Grävlingar trivs i många olika miljöer, särskilt i skogsbryn och betesmarker. Den föredrar fuktiga områden men undviker att bygga bo på översvämningshotade platser. Grävlingen är en allätande opportunist som äter all sorts djur- och växtföda som finns att tillgå. Födan avgörs av tillgången, så variationen är stor alltefter årstid och geografi.

Vinteride

Grävlingar går i ide till vintern. Redan vid de första frostnätterna går de i ide, eftersom det blir svårt för dem att gräva efter mat i marken. Längre söderut i Europa går grävlingar inte i ide, men under de kallaste perioderna avtar aktiviteten avsevärt. Som andra mårddjur har grävlingen fördröjd fosterutveckling. Parningen sker redan föregående vår, och grävlingarna behöver inte vakna upp ur idet för att para sig. Följande vår föder grävlinghonan 2–4 ungar i mars–april.

Grottsystem som bo

Grävlingsgryt kan användas i flera decennier. Flera vuxna grävlingar kan bo i samma grytsystem, och i de största systemen kan det rentav finnas flera grävlingsfamiljer som bildar klaner. Vanligtvis inkluderar en klan såväl honor som hannar, men bara en av honorna förökar sig. När de ska bygga bo väljer de en sluttning där de gräver sin gång i sanden. Gångsystemet kring grytet byggs ständigt ut och kan slutligen mäta hundratals meter. Gångarna har flera hål upp till markytan. Grytets största kammare stoppas med mossa och växter. Efter vinteridet kastar de ut stoppningen, vilket avslöjar var grytet legat. Rävar och mårdhundar utnyttjar gamla grävlingsgryt. Men arterna kommer ibland också så väl överens att de kan bosätta sig i gryt som fortfarande hyser grävlingar. Grävlingarna bor då i grytsystemets centrala delar medan de främmande arterna bor i utkanterna.

Grävlingar lägger stor vikt vid grytets renlighet, och det finns en särsild toa för spillningen. Toan är en cirka 10 cm djup grop intill en grävlingstig. Man ser på groparna om det fortfarande bor grävlingar på platsen. Toaletterna är alltså också revirmärkning. Grävlingar tolererar inte medlemmar av främmande klaner i sina revir. De utsöndar en särskild lukt i spillningen, och på lukten vet grävlingarna om spillningen är från den egna klanen eller någon annan.

En grävling mitt i måltiden: