Corvuz corax

Korpar lever i par eller särskilt som unga i små flockar med en strikt rangordning. Korpar är monogama och bildar livslånga par. Korpar är dessutom sociala fåglar.

Den största kråkfågeln

Korpen är den största av kråkfåglarna. Dess fjäderskrud i helsvart skimrar i grönt och blågrönt.

Lyckofjäder

Har du hört berättelsen om korpens lyckofjäder? Enligt sagan var korpen ursprungligen helt vit. Den bad om att få en skyddsdräkt, så hela fågeln förutom en fjäder gjordes svart. Man trodde att den här vita fjädern sitter under vänster vinge. Enligt berättelsen sväljer korpen sin vita fjäder innan den dör, så att inte dråparen ska kunna lägga vantarna på den. Men om korpen dör på ett ögonblick hinner den inte svälja fjädern. Den fjädern blir en lyckofjäder – den som hittar en sådan kan önska sig vad som helst.

Allätare

Korpen är, liksom andra kråkfåglar, en allätare. Här i djurparken har våra korpar kycklingar, hönsägg, hundmat och möss på menyn.

Fågelvärldens intellektuella

Kråkfåglar är intelligenta djur. Korpar har ett utomordentligt minne. De kan till exempel minnas var de gömt mat under hösten. De känner också igen sin egen spegelbild och kommer ihåg människor som orsakat tråkigheter. Kråkfåglar kan använda olika verktyg. De kan även dra nytta av rovdjur och människor, till exempel jägare, för att finna kadaver. Korpar kan lista ut sina artfränders avsikter. De vet när någon artfrände i närheten känner till ett matgömsle och agerar på det. Med andra ord har de metakunskaper, det vill säga vetskap om vad en annan vet. Motsvarande grad av intelligens har förutom hos vissa kråkfåglar observerats hos människan, schimpansen och rhesusapan. Korpar kan också lösa kedjor av logiska slutledningar för att till exempel få en godbit. Dessutom kan korpar härma olika ljud.

Förföljd fågel

Korpen har i Finland länge betraktats som en ”olycksfågel” och förr i tiden var det vanligt att döda korpar om man stötte på någon. På 1950-talet fanns det bara cirka tusen par korpar kvar i landet. På 1960-talet förändrades attityderna till korpar och stammen började öka. Under 1970-talet uppskattades stammen redan till över 5 000 par, och stammen har fortsatt växa. För närvarande uppskattar man att det finns över 20 000 par i Finland.

Mytologi

I mytologin associeras korpen med död, visdom och intelligens. Bara det att korpar visade sig betydde att något ont kommer att ske. Om en korp dök upp på gården betydde det att någon bland husfolket snart skulle dö. Korpar kan leva i tiotals år. Förutom korpen är det bara ripa, fjällripa och jaktfalk som kan överleva vintern i de nordligaste arktiska områdena. I finsk folktradition har det sagts att korpen är en tredubbelt förbannad fågel: ”hoprafsad av sot, gjord av allt ont, med en näbb ur fans yxa”. I nordisk tradition är korpen kännetecknet för dödsguden, Valhallas Oden. Han sägs ha åtföljts av två korpar, Hugin (Tanke) och Munin (Minne). Korparnas uppgift var att rapportera vad som sker på jorden till sin husbonde.

Korparna i Etseri

I korpflocken i Ähtäri Zoo bor pappa Naunau, mamma Tyttö och deras unge Vuuppu. Naunau föddes i det vilda. En ensam korpunge hade dykt upp på en gård och hämtades aldrig av föräldrarna. Efter ett år bland människor var korpen svår att hantera, men också alltför tam för att kunna släppas ut i naturen. Korpen fick då komma till oss och gavs namnet Naunau.