Anser fabalis

Sädgåsen trivs i glesbygder i norr. Den häckar i vidsträckta, sanka myrar, ibland skogstjärnar omgärdade av svårframkomliga fattigkärr. Sädgåsen förekommer fåtaligt som häckfågel i myrmarker i mellersta Finland. Största delen av stammen häckar ändå i norra Finland. Stammen beräknas i Finland uppgå till 1 000–2 500 par. Ett gåspar återvänder varje år till samma kärr, och stannar på samma rastplatser under flytten. Boet är en urgröpning som fodras med fjolårsgräs eller annat torrt material. Det byggs inne i vegetationen, ofta under ett träd eller en buske, eller i en tuva.

Under häckningstiden består sädgåsens föda av vatten- och strandväxter, såsom olika fräkenarter, starrgräs och ullväxter. Under flyttperioder och i övervintringsområden besöker sädgåsen också stubbåkrar.

Sädgåsen skiljer sig från grågåsen genom näbbens svarta rot och spets.

Flyttning

Sädgåsen är en flyttfågel, som liksom andra gäss flyttar i ljudliga plogformationer som kallas fylkingar. Höstflyttning i augusti–oktober, vårflyttning i april–maj. Somliga individer övervintrar i Finland. Övervintrar främst i Bottenhavet, men under senare år i allt högre grad i Sydsverige och Danmark.

Skydd

Sädgåsen är en jaktbar fågel som liksom andra sådana är fredad utanför jakttiden. I Finland påträffas särskilt under flyttperioderna två underarter av sädgås, taigasädgåsen (A. fabalis fabalis) som häckar i Finland och genomflyttaren tundrasädgås (A. fabalis rossicus) som häckar i norra Ryssland. Taigasädgåsen är i Finland sårbar och tundrasädgåsen akut hotad. Finlands sädgåsstam har gått tillbaka ända sedan början av 1990-talet. Särskilt taigasädgåsen, som häckar i aapamyrarna i norr, har lidit av det här. Tundrasädgåsen har inte tagit lika mycket stryk. Orsakerna till tillbakagången har sökts i den förändrade användningen av våtmarker och skogar samt i svanstammens inverkan.