Lutra lutra

Uttern är ett mårddjur som anpassat sig till ett liv i vatten. Det finns flera olika utterarter runtom i världen. Gemensamt för nästan alla uttrar är att de är sociala, lekfulla och intelligenta. De kan också anpassa sig till att leva i vattendrag som rinner genom städer, förutsatt att vattnet är rent nog och att det finns tillräckligt med föda i det. Uttrar vänjer sig snabbt vid människor om de inte störs. Uttern har ett vidsträckt revir som den trafikerar flitigt. I Finland kan reviren omfatta upp till 20–40 km av vattenleder och många mindre bäckar. Särskilt vintertid rör sig uttrar över stora områden eftersom det är knappare om mat under isen.

Snävt habitat

Uttern är inte bara ett vattenlevande djur utan har anpassat sig till att delvis också leva på land. Därför utsträcker sig utterns habitat enbart till den smala övergångszonen mellan vatten och land. Uttern söker nästan all sin föda i vattnet, men den avnjuter sina största byten uppe på land, där den också vilar och vårdar sin päls.

Doft poster

Visste du att uttrar markerar sina revir på specifika platser som använts för syftet i flera generationer? Dessa så kallade doftposter hjälper uttrarna att känna igen varandra, och hannarna märker om föregående besökare är redo att fortplanta sig och markerar för nykomlingar att området är upptaget.

Roder

Den strömlinjeformade kroppen och den starka svansen gör uttrar till goda simmare.

Vattenlekar

Uttern har anpassat sig till ett liv i vatten på många sätt. Dess vattentäta päls består av täckhår och tät underull. Pälsen gör att vattnet inte når huden, utan ett lager luft bildas mellan hud och päls. Utterns päls är faktiskt en av de tätaste i djurvärlden – cirka 50 000 hårstrån/cm2!

Uttrar är lekfulla och nyfikna djur. Vintertid har de setts åka kana utan särskild anledning – kanske bara för att de tycker att det är kul.

Fisk på menyn

Utterns diet består till över 80 procent av fiskar och grodor. Uttrar kan inte fånga fiskar på djupt vatten. Därför jagar de hellre nära stränder. Detta gör utterns livsmiljö ännu trängre. Utöver fisk och grodor äter uttrar gärna vattensorkar, bisamråttor, fågelägg och fåglar.

Simhud

Utterns näs- och öronöppningar sluts när den dyker och den har simhud mellan tårna.

Återhämtar sig

Uttern är en välkänd men har tidigare varit en relativt fåtalig art hos oss. Uttrar jagades för sin päls. Människor betraktade dem dessutom med en viss ovilja, särskilt för att uttrar jagar ekonomiskt värdefull fisk. På 1960- och 1970-talen led uttern av gifter i miljön, vilket allvarligt decimerade stammen. Arten fridlystes 1939–1950 och på nytt 1970, och så småningom började uttrarna igen återvända till sina tidigare habitat. Att miljön blev renare främjade stammen. Finlands utterstam består av några tusen individer. Numera klassificeras uttern globalt som nära hotad (NT) och i Finland som livskraftig (LC).

Viktigt känselsinne

Vintertid jagar uttern huvudsakligen med hjälp av sina morrhår eftersom det är mörkt under isen. Uttrar har morrhår på olika ställen på huvud, nacke och framben. De får inte själva hål på isen med klorna, utan måste hitta färdiga vägar ner i vattnet. Mängden öppet vatten vintertid begränsar Finlands utterstam.

Små utterungar

Utterhonor kommer överens i delvis överlappande revir, men vuxna hannar tål inte andra hannar i sina habitat.

Uttern har ingen specifik brunsttid utan ungarna kan födas nästan när som helst. Ofta föds det en till tre små utterungar. Honan är dräktig ett par månader och ungarna föds i Finland under den snöfria perioden. Uttern gör ett grottlikt bo på stranden och föder ungarna där. Ungarna avvänjs åren därpå. Därför får honorna ungar cirka vartannat år.